Omsorg i folkhemmets tid. Inget motiv var för litet för Åbys store fotograf Inge Hallberg.

Berättelser om en annan tid

Filmrutorna var 6 x 6 och merparten av bilderna på väggarna är därför kvadratiska. De 47 bilderna hänger tätt i Norrköpings stadsmuseums nya Rum för fotografi. På söndag invigs den allra första utställningen med frilansande ”förstasidesfotografen” Inge Hallbergs bilder från decennierna runt mitten av förra seklet. En bra bild känner man heter utställningen med Inge Hallbergs egna ord.

– Jag är stolt och glad över att sjösätta projektet, säger intendenten Anders Karlin och syftar både på utställningen och på det nya rummet som under tre års tid helt ska ägnas åt fotokonsten.

Hela familjen Hallberg har dragits in i arbetet med utställningen. Att gräva i ett, visserligen välskött, arkiv från 60 års verksamhet för att hitta det bästa urvalet är inte det lättaste. Vissa bilder var självskrivna, som den prisvinnande Årets bild från 1968 med kvinnan som släpps ner från ett brinnande hus. Bröllopsparet som kysser varandra i, eller utanför, en bil har rentav blivit utställningens vinjettbild.

– Jag fick ett grovt urval, och sedan har vi haft en diskussion om vad Inge tycker är viktigt, förklarar utställningsansvariga Teresa Häll och lyfter fram fotot på en äldre kvinna vid en grav, bakom henne glammar ett brudfölje, livets kretslopp.

Inges son Leif Hallberg, själv fotograf, deltar vid pressvisningen. Han hänger även på väggen i ett på sin tid uppmärksammat bildreportage som även såldes utomlands. Inge Hallberg följde sin lille sons hjärtoperation genom kameran.

– Hade de inte gjort den operationen så hade jag inte stått här idag, konstaterar Leif Hallberg stillsamt.

Rummet är rektangulärt och ena långväggen upptas av kändisbilder. Merparten kanske mer ger igenkännandets förnöjelse, än är riktigt bra. Mer intressant är att åren förvandlat dem till berättelser om en annan tid, folkhemmets tid med socialdemokratiska statsministrar, statstelevision, Birgit Nilsson mitt i karriären 1957. Yngsta kändisen är Inger Nilsson, som läser beundrarpost, på väggen hänger hennes egna idoler. Roligast är kanske Tjadden (som fotograf!).

Flera sticker ändå ut bildmässigt. Det andas revansch över Moa Martinson i vacker och säkert dyrbar pälskappa framför ett gammalt torp, troligen barndomshemmet.

Fyra bilder av en grandios Zara Leander ger intryck av ett stort bildreportage med stjärnan men så är inte fallet, de är tagna under en följd av år mellan 1965 och 1972.

Resten av utställningen är blandad som livet självt, genom en uppmärksam pressfotografs lins. Barn, en mild humor, olyckor. Bildkvaliten håller en jämn och hög nivå oavsett om det är planerade bilder eller fotografier fångade  ögonblicket. Utställningens äldsta fotografi är från år 1951, samtidigt med att snickare Inge Hallberg köpte sig en kamera. Sista bilden är från 1972, även om fotograf Hallberg inte lagt ner sin kamera än i denna dag. Det gör att utställningen håller samman både genom formatet och den svartvita filmen.

Den bild som berör mig starkast är från en bilolycka vid Getå, en ung man ligger på marken och en kvinna lutar sig oroligt över honom. Kunde en sådan närgången bild publiceras 1961? I dag är det omöjligt.

Samma fråga gäller fotografiet på den lilla pojken som står vid sidan av en fotbollsplan med bar rumpa. Förbjudet att publicera i dag. Men det är bra bilder. Det känner man.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Robert Betts

• RUM FÖR FOTOGRAFI Stadsmuseet, Norrköping

• 21 april – 15 september 2013
  Vernissage 21 april kl 14  med Kikki Liljeblad, ordf kultur- o. fritidsnämnden
  En bra bild känner man
  Inge Hallberg
  Fotografi

LÄNKAR
Norrköpings stadsmuseum hemsida
Här öppnar Stadsmuseets nya fotogalleri reportage Kultursidan.nu 28/2 2013
FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633276645679″]