Bänkade. Tre bybor, gestaltade av Magnus Eriksson, Filip Zellman och David Hellberg tar en styrketår innan dansen kommer igång.
Traditionen tryggast men kärleken är störst
Tradizie – Traditioner. Öppningsnumret slår an tonen för den historia som ska berättas. Det är traditionerna som ger oss identitet och hjälper oss att vara och göra så som förväntas av oss. Traditionerna är viktiga i Anatevka där den judiska befolkningen lever i gudfruktighet, firar sabbaten och gifter bort barnen med hjälp av äktenskapsmäklerskan. Men det självklara sättet att leva sitt liv ifrågasätts – av barnen, av nytänkarna och av dem som inte passar in i mallen.
Esteteleverna på De Geergymnasiet i Norrköping gör musikalen Spelman på taket med stort allvar. Musikalen skrevs 1964 och är baserad på Sholem Aleichems roman Tevye, mjölkutköraren som utspelar sig 1905 i en fiktiv liten by i den judisk bosättningsområdet i Tsarryssland. En tid då judarna utsattes för pogromer över hela Ryssland.
Tevye är fattig och arbetar hårt. Dessutom har han och hustrun Golde begåvats med fem döttrar. Fem hemgifter för en redan fattig man. Det är en prövning tycker Teyve, men varför just jag, frågar han sin gud. Markus Fyrberg imponerar i sin gestaltning av den snälle och egensinnige Tevye. Det kan inte vara enkelt att som 19-åring ge kropp åt en fembarnsfar, men Markus levererar ut i minsta detalj. Rösten, mimiken och kroppshållningen övertygar. Inte minst i solonumret Om jag var en rik man.
Fru Golde är en stadig matrona i Sara Brolins gestaltning. Hon har tvättat, städat och tagit hand om barn och lagård åt sin man som hon tycker är en drömmare. De lever i sina traditionella roller utan att fundera på hur de lever utan snarare hur de ska överleva.
Det är dags för äldsta dottern Tzeitel att giftas bort och äktenskapsmäklerskan Yente har ett lysande förslag. Alva Roselius gör Yente till en ettrig men välmenande änka som tagit som sin livsuppgift att para ihop lämpliga unga tu. Hon sår frön både här och där och hoppas på bröllop, och därmed en liten inkomst åt sig själv. Kärlek är inget att bygga ett äktenskap på – det finns viktigare saker som trygghet, ekonomi och status. Och förresten, om alla skulle gifta sig av kärlek, vad skulle då äktenskapsmäklerskan leva av, frågar hon insiktsfullt.
De tre giftasvuxna döttrarna Tzeitel (Johanna Wetterström), Hodel (Ellen Lycke) och Chava (Catrin Petersson) däremot drömmer om att träffa den stora kärleken. De gör alla tre fint utmejslade porträtt av unga kvinnor som slits mellan lojaliteten till föräldrarna och traditionen och den egna viljan till lycka.
Trots att Tevye håller hårt på traditionen har han förmågan att lyssna till sin inre kompass. Han lyckas därför övertyga sig själv, och till slut även sin hustru, att låta Tzeitel gifta sig med sin stora kärlek – den fattige skräddaren Motel. Joar Granström går från stammande yngling till ung man med framtid och blommar ut i sången Underverk. Tevye får tillfälle att fundera över sitt eget äktenskap, och i rörande duett ställer Tevye frågan till Golde – Älskar du mig?
Bröllopsfesten blir en uppsluppen tillställning där hela ensemblen lever ut i sång och dans. Men mitt i all glädje påminns byborna om sin utsatta situation. Det ryska styret vill inte ha judarna kvar i bosättningen och den lokala kommissarien avbryter festen. Den nya tiden är ändå snart inne förkunnar nykomlingen från Kiev. Hans röda scarf och tal om jämställdhet, också mellan könen, låter oss ana en blivande revolutionär. Marcus Videsäters Perchik är en arg ung med stark övertygelse.
Tevyes döttrar fortsätter att sätta sin far på prov i sina val av äkta män och den stora världen i utanför gör sig alltmer påmind. Livet går vidare och när det blåser hårt kan traditionen vara trygg att hålla i handen, men störst ändå är alltid kärleken.
Föreställningen växlar mellan stora ensemblescener och intima samtal. Det blir en fin balans mellan energi och vila. Scenbilden i De Geergymnasiets aula är ett svart rum som med få attribut förvandlas till olika platser i byn. Alla scenbyten sker snabbt och effektivt. En scen som stannar kvar i minnet är Sabbatsbönen med en vacker stjärnhimmel och levande ljus som tänds ett efter ett. Mycket stämningsfullt.
De elever och lärare som med kostym och mask har haft till uppgift att förvandla ungdomarna till bybor i alla åldrar har haft ett styvt jobb som de klarar galant. Det är ett myller av skärmmössor, sjaletter, skägg och långa kjolar.
Det tar ett tag innan jag förstår var orkestern är. De sitter uppe på en läktare, osynliga för oss i publiken. Men deras musicerande är i högsta grad närvarande. Under ledning av Richard Johansson gör de den Klezmerinspirerande musiken till en fröjd för örat. Sången och musiken harmonierar väl. Ljudbilden är behaglig och välbalanserad. Julia Biegniewska som Spelmannen gör en fin insats på sin violin.
En eloge till Johan Wahlqvist och Bertil Werthén som i regi- och sånginstuderingsarbetet har hjälpt eleverna att plocka fram modet att vila i sin rollgestaltning respektive sångframförande. Alla aktörer känns självklara på scenen och de står där utan några krumbukter, rakt upp och ner. Ärligt och imponerande!
Alla elever både på och vid sidan av scenen bidrar med hjärta och engagemang, och jag hoppas att många tar chansen att se deras Spelman på taket.
Text: Felicia Eriksson
Repetitionsfoto: Ann-Charlotte Sandelin
-
DE GEERGYMNASIETS AULA Norrköping
- 27 april 2013 kl 16 PREMIÄR
28 april kl 16
29 april kl 19
2 maj kl 19
3 maj kl 19
4 maj kl 18
Spelman på taket
Musikal - Musik: Jerry Bock
Libretto: Sheldon Harnick
Manus: Joseph Stein
Dramaturgi/Regi: Johan Wahlqvist
Koreografi: Maria Wass och elever
Scenografi: Eva Cerdervall
Kapellmästare: Richard Johansson
Sånginstudering: Bertil Werthén och Birgitta Spetz
Kostym: Annika Glimrén och elever
Ljuddesign: Björn Andersson, Östgötateatern
Ljusdesign: Pär Krantz, Östgötateatern
B-ljud: Mårten Silvstam- MEDVERKANDE
på scen och i orkestern:
Elever från De Geergymnasiets estetiska program
- MEDVERKANDE
LÄNKAR
Spelman på taket info
De Geergymnasiet hemsida
Marcus Fyrberg spelar Tevye i Spelman på taket reportage Kultursidan.nu 25/4 2013
FLER BILDER FRÅN REPETITIONSARBETET – KLICKA
[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633363281829″]