Kates kärleksgåva. Berättelsen om den unga Kate Phillips och hennes älskade inspirerade till Hollywoodfilmen Titanic från 1997.

 

Föremålen är vägen till historien

 

– Dit du går, går också jag, sade hon och klev ur livbåten. Det gamla paret satte sig i ett par däckstolar och följde fartyget ner i djupet.

Om varje person som var ombord på Titanic finns en historia att berätta. Få vet så mycket om det stora fartyget, som sjönk på sin jungfruresa när det krockade med ett isberg, som fartygshistorikern Claes-Göran Wetterholm. Han har ägnat mer än 50 år åt Titanic, sedan den dag hans farmor berättade för åttaåringen att hennes kusin var gift med Axel Welin, vapeningenjören som sadlade om och skapade dävertsystemet som kan lyfta och svänga ut ett näst intill oräkneligt antal livbåtar.

– Det blev min ingång till Titanic, säger Claes-Göran Wetterholm när han visar Axel Welins originalmodell.

Dävertsystemet fanns när Titanic byggdes, och Axel Welin erbjöd 64 livbåtar. Men antalet skars ner steg för steg tills enbart lagstadgade 16 livbåtar återstod, plus ytterligare 4 räddningsflottar. Fartyget ansågs ju ändå osänkbart.

Claes-Göran Wetterholms röst kommer i sommar att guida alla som besöker den stora Titanicutställningen som nu lagt till i Värmekyrkan.  Som besökare får man nämligen en audioguide (finns på 10 språk) som lotsar genom utställningen. Kapten Smith möter redan på Värmekyrkans fasad tillsammans med stewarden. Efter entrén – uppseendeväckande lik Titanics smala för – följer besökaren historien från bygget på varvet i England, genom passagerarutrymmena, en titt in i telegrafistrummet och vidare mot isberget.

De omkring 200 föremålen är äkta, de har varit ombord på Titanic. Några saker, främst möblerna, kommer från systerfartyget Olympic. Intresset för Titanic är stort världen över och samlarvärdet är högt. Claes-Göran Wetterholm äger själv en stor del av dem och samarbetar med utställningsproducenten Musealia sedan 2004.

– Foton är väl bra, men det är med föremålen man kan identifiera sig med historien, säger Claes-Göran Wetterholm.

Turen beräknas ta en timme. Interiören, fotona och små och stora föremål samverkar med berättarrösten så att man nästan upplever sig vara ombord på skeppet.

Kates halssmycke är ett. Det är historien om 19-åriga Kate Phillips som lämnade England tillsammans med den betydligt äldre Henry Morley, som lämnade hustru och barn, för att starta ett nytt liv tillsammans. De reste i andra klass och första kvällen ombord fick hon det lilla halsbandet av sin älskare. Han försvann i katastrofen, hon överlevde och födde en dotter nio månader senare.

– Det är deras berättelse som inspirerade James Cameron till filmen Titanic, men där heter de Jack och Rose.

– Svenska var det andra största språket ombord på Titanic. Vet ni vilket det tredje var, frågar Claes-Göran Wetterholm vid pressvisningen och svarar själv till slut: Arabiska, det var kristna araber från främst två byar i Syrien och Libanon. Där berättar man om dem och sörjer än i dag.

Vi journalister får också veta att på Titanic kostade resan för passagerarna 16.000 kronor, medan 3:e-klassbiljetten kostade 181 kronor. Mat ingick. Inga riktigt fattiga personer reste med Titanic, de hade inte råd att spara ihop till biljetten eller till de pengar man måste visa upp vid ankomsten till Ellis island i New York dit alla emigrantfartyg kom. Man måste bevisa att man inte skulle ligga USA till last.

Från Östergötland reste en stor skara personer och om dem berättas i en särskild monter.  Från Norrköping kom Karl Rudolf Brobeck och Julius Karlsson. Bland de övriga kom 11 personer från Horn sydost om Kisa, två barnfamiljer samt en ensamstående kvinna, Anna Nysten. Familjerna dog, vars och ens namn står på tavlan med alla tredjeklasspassagerare som omkom.

– Ernst Danbom var gift med min farfars syster. Lena Lind håller ett etui med Ernsts fickur och en tjock guldkedja i handen. Hans kropp hittades fartygskatastrofen, med etuiet. Det visar att uret köpts i Linköping, i A Wallins eftr Ur- och optisk affär. Guld var det säkraste sättet att resa med pengar.

– Smyckena sändes till farmor och farfar. Sedan fick min faster dem och jag efter henne. Det är första gången jag visar dem offentligt, säger Lena Lind som aldrig kan tänka sig att sälja föremålen till Titanic-samlare men möjligen att som flera andra låna ut dem till kommande utställningar.

Klockan och guldkedjan ska ligga i Östgötamontern hela sommaren.

Där ligger redan det brev som överlevaren John Charles Asplund skrev från skeppet Carpathia hem till sin ”Älskade Moder” när han just räddats.

– Han var kusin till min mor. Han var sjöman men reste i 3:e klass till sin äldre bror i USA, berättar Lilian Unoson från Oskarshamn.

Man vet hur han och vännen Einar Karlsson tog sig upp på däck. John Charles Asplund lyckades snart ta sig ombord på en livbåt men när kamraten inte fick plats steg han ur. Tillsammans fick de plats i en av de sista livbåtarna som lämnade Titanic. Efter att de kommit till USA skildes vännerna åt. Inte heller hos sin äldre bror stannade John någon längre period.

– Vad vi förstår deltog han i Första världskriget på USA:s sida. 1919 registrerades han åter på Ellis island.

Släkten hörde inget från John Asplund förrän det kom ett brev år 1923. Han hade skickats hem på svenska konsulatets bekostnad och en yngre bror reste till Göteborg för att möta honom. Det var ett psykiskt vrak som kom hem. John satt på Västerviks sjukhem för sinnessjuka fram till sin död 1941. Då hade brodern, sjökapten Oscar Asplund, redan omkommit när fartyget Valparaiso torpederats vid nyår 1940.

– Morfar fick ta hand om allt, därför har vi breven, säger Lilian Unoson som inte heller kan tänka sig att sälja.

På hemväg från pressvisningen möter jag min granne Boris René Böckert. Samtal uppstår och jag får mig ännu en Titanichistoria till livs.

– Min morfar hade brev med biljett till Titanic men kom försent till båten. Så han fick ta nästa båt till USA. Han bodde i Chicago i två år, hos sin syster som var gift med en byggmästare.

1914 hade Erik Gustav Bergström, för det var så han hette, tjänat ihop tillräckligt med pengar för att kunna hämta över fru Majlis och de tre barnen. Så han reste hem, biljetterna för alla var betalda när Första världskriget bröt ut. Det blev aldrig någon emigration och familjen Bergström fick ytterligare ett barn, en dotter som blev mor till min granne.

– Titanicbrevet har vi ramat in och hängt upp på väggen.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Robert Betts

 

VÄRMEKYRKAN Norrköping

30 april – 8 september 2013

Titanic – the exhibition

Producent: Musealia
Arr: Upplev Norrköping
Entré: 120 kr vuxen / 80 kr 7–15 år

 

LÄNKAR
Titanic utställningen Upplev Norrköping hemsida
Titanic utställning Musealias hemsida
Upplev Norrköping hemsida
Titanic Norden hemsida
Titanic wiki
Titanic ska berätta för (minst) 60.000 besökare reportage Kultursidan.nu 24/4 2013

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633372700225″]