Djupingar. Sportdykaren Jan Sangrud och anläggningsdykaren Sven-Erik Mars invid ett par byxor som ska hålla torrt.

Hur länge kan du hålla andan?

– 1977 for jag till Maldiverna och var där en och en halv månad på en liten ö. Sedan åkte jag hem och lärde mig dyka. Torsten Nilsson är intendent på Arbetets museum och till vardags ansvarar han för arbetslivsrelaterade frågor och har kontakt med de många ideella bruksmuseer som finns runt om i Sverige.

Men så dyker han också, med syrgastuber på ryggen. Det finns en värld under vattenytan som är helt annorlunda mot den på landbacken. Med fiskar och växter som beter sig som om själva naturlagarna var upphävda eller vända upp och ner. På bottnen ligger stenar, sand, multnande växtdelar – och kanske också vrak och skatter.

– Robur II, det är min baby, säger Torsten Nilsson, och pekar på en utställningsmonter med foton, föremål och film från det ursprungligen engelska skeppet som så småningom såldes till Polen och förliste i Östersjön. Det har jag dykt på.

Invid Robur berättas om skeppet Gustav Wasa som ligger i den östgötska skärgården. Det har sportdykaren Jan Sangrud dykt på, en man som vet mycket om vraken i vår del av Östersjön.

Där det finns vrak kan det också finnas skatter. Inne i sommarens familjeutställning Bland skatter och vrak hittar man en vrak- och skattavdelning inne i ett förlist skepps dunkla innandöme. Där kan man studera gamla och nya skeppsvrak, läsa om guldtackor och och om kungaskatten Motalaspännet, lyfta på skattkistor och fiska efter guldmynt som bara försvinner. Men hur ska man ha en chans att gissa vart det förlista skeppet tog vägen utan ett sjökort i lämplig skala?

Även om de flesta dyker för att det är roligt att dyka, och simmar med sälar som Jan Sangrud gjort, så finns det också de som sysslar med skattjakt på riktigt. Man kan se ett nyhetsinslag från ett litet företag med en stor skattjaktsbåt.

Hur länge kan du hålla andan? Tryck på den röda knappen och kolla. I utställningens ljusa avdelning handlar det mindre om skatter om mer om dykare. En räddningsdykare ska kunna ta på sig sin utrustning på 90 sekunder. Hur kan det gå till, så mycket saker som där är?

Hur gör man när man behöver kissa under vattnet? Får manliga dykare bara döttrar? De riktigt intressanta frågorna kan man höra dykarnas svar på. Det är bara att sätta en stor gammaldags hörlur till örat.

En dykarutrustning med stor rund hjälm ser ut som om den var med redan för hundra år sedan. Men så ser anläggningsdykarnas dräkt ut än idag när de borrar, schaktar, armerar och gjuter för att anlägga broar och kajer. Sven-Erik Mars har jobbat som anläggningsdykare i 40 år och berättar att det är ett ensamt arbete i mörker. För om siktdjupet i de svenska vattnen är dåligt så blir det ogenomträngligt när man arbetar och rör om sand och lera på kanske tio meters djup. Då gäller det att utveckla sin känsel.

– Går man under tio meter blir det svårare. Vi gjorde ett jobb i Bråviken på 35 meters djup. Då kunde man vara nere en halvtimme, att stiga upp till ytan tog lång tid i det fyragradiga vattnet – för att undvika dykarsjuka. Vi var fyra som fick gjort två timmars jobb per dag, berättar Sven-Erik Mars.

Ett tufft jobb, och så kan man inte ens blicka ut över sina ansträngningar och känna stolthet bara för att sikten är obefintlig. Lyser man upp blir det som en ogenomtränglig dimma, ljus men ändå osynlig.

– Det är en blandning av intresse och utmaningen att kunna göra ett tufft jobb under de jävligaste förhållandena. Men man får vara innovativ, komma på bra lösningar på hur man använder vatten och luft för att kunna flytta riktigt stora stenar, lyfter Sven-Erik Mars fram.

Den svenske dykare som dykt allra djupast är också den som har rekordet i att hålla andan. Fridykaren – alltså utan tuber – Johan Dahlström har tagit sig ner till 101 meters djup.

– Dyker man under 30 meters djup så trycks lungorna ihop och man blir negativ i förhållande till vattnet och sjunker. Syret kommer ut i blodet, berättar Torsten Nilsson som intervjuat Johan Dahlström. Så när Johan kom ner till hundra tänkte han på att det var en bra bit att simma tillbaka upp och vände.

Nej, naturlagarna är inte annorlunda där nere. Men vattnet är en annan värld.

Text: Ann-Charlotte Sandelin

ARBETETS MUSEUM Norrköping

4 maj – september 2013
Bland skatter och vrak
Utställning

• VERNISSAGE
  lördag 4 maj kl 14
  Niklas Cserhalmi, museidirektör
  Tjåsa Gusfors och Puck Samuelsson bjuder på förlista låtar
  Lena Holm, sportdykare, inviger

LÄNKAR
Arbetets museum hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633408254566″]