Vem tar hand om mammas fötter? Hon tar hand om pappas när han kommer hem från jobbet och är trött.

Vem tar hand om vems fötter?

En mamma, en pappa och två barn: en tonårstjej och en liten pojkbebis – så ser familjen B ut. Mamma är rödhårig, har papiljotter i håret, rosa kjol och foppatofflor. Pappa går klädd i kostym och blåa foppatofflor. Mamma är ständigt kvittrande glad och positiv; tidigt märks det att hon är den som anstränger sig mest i familjen för att hålla ihop säcken. Alla är trötta. Tonårstjejen har ingen lust att gå till skolan och pappa har ingen lust att gå till jobbet. Och bebisen har de inte ens plats till på dagis.

Sa jag att mamma är den som anstränger sig mest? Det kanske var fel ändå. Pappa är ju den som försörjer familjen. Han sliter ut sig på jobbet och har knappt ork att ens konversera med sina nära efter det. Han är stressad och får sparken, men skäms för att erkänna det. Hur ska han få ihop allt? Inom honom pågår ett krig. Han är en man och en man måste kunna lösa allt på egen hand – bara han får sina fötter masserade av frugan.

Kladdet är en skildring av traditionella könsnormer och hur slitsamma de kan vara att leva upp till – både för män och kvinnor. Tonårstjejen är övertygad om att det är jobbigast att vara tjej. Finns det någon som skulle rekommendera det? Hon har skolkat från skolan i tre dagar och föräldrarna vet inte om det, för de har inte tid. Hon skulle behöva bli lyssnad på, av någon. Hon skulle behöva få ur sig hur irriterande Allan är; han som tar all plats i klassrummet och gör att hon inte vill gå dit. Vad ska hon ens göra av sitt liv, vad ska hon bli? Mammas liv verkar inte värt att sträva efter. Hon tar hand om hushållet och alla andra, men vem tar hand om hennes fötter? Hon är ju också trött.

Marieborgs elever lyckas att skapa en mustig berättelse. På scenen står bara fyra ungdomar, men de väcker många fler frågor än så. Vem är egentligen samhället som säger att det ska vara på ett visst sätt? Är det någon utomstående – eller är det vi själva? Kärnfamiljen som målas upp känns aningen omodern. Kvinnor gör ju faktiskt också karriär i dag, och män tar ut pappaledighet. Men trots att de flesta familjer kanske inte ser ut riktigt så som den i pjäsen gör längre, så är problemformuleringarna fortfarande aktuella. Vem tar hand om vems fötter? Och vem bestämmer vem du ska vara eller bli? Hur hanterar vi stressen?

Jag är imponerad av uppsättningens fylliga innehåll trots sparsam rekvisita och endast en ensam, stämningsfull musikslinga som dyker upp då och då. Kladdet engagerar med små medel, för det räcker för att eleverna från Marieborgs folkhögskola ska kunna förmedla en berättelse vars kaos både griper tag och underhåller.

Text och foto: Melinda Reyes Hiltunen

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

Under Norrköpings Teaterfestival 2013
2 maj kl. 9.00
3 maj kl. 19.30
5 maj kl. 19.15
6 maj kl. 9.00
7 maj kl. 13.00
14 maj kl. 11.00
16 maj kl. 9.00
18 maj kl. 19.30
19 maj kl. 17.00
Kladdet
Av Malin Axelsson
Regi: Jonna Jensen och Ronja Ljung

• MEDVERKANDE
  Cerefie Byrge Oskar Åhrén Linda Källberg Daniel Andersson

LÄNKAR
Marieborgs folkhögskola hemsida
Teater Bråddgatan 34 hemsida
Norrköpings Teaterfestival hemsida

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633401426689″]