Nyduschad. Agneta Skarp tar till duschflaskan, scenografernas hemliga redskap, för att släta ut skrynklorna på Selma Lagerlöfs dräktklänning ur uppsättningen Bildmakarna.

”Jag tar med strykjärnet hit i morgon”

Ny lyfter hon på kjolarna igen, klär på och klär av dockorna. Agneta Skarp har börjat i god tid inför utställningen på NP33. Östgötateaterns uppskattade scenograf gör en återblick på 44 års arbete med scenografier och kostymer. I sommar fyller hon, tillsammans med forne kollegan fotografen Anders Mattsson, en ”vinge” i konsthallen NP33 med scenografimodeller, kostymskisser och kostymer.

Anders Mattsson visar fotografier från sin tid som Östgötateaterns fotograf på 1960- och 1970-talen, så sent som i höstas gästade han NP33 med handkopierade fotografier.

Agneta Skarps modeller står i ett angränsande rum, skyddade i svarta plastsäckar i väntan på att den vita väggen ska bli teatersvart. Skisserna ligger i en resväska. Kostymerna hänger i stora lårar som Östgötateatern låtit frakta på plats.

– Jag har varit i kostymförrådet och plockat ut en del, kommenterar Agneta Skarp.

Tio dagar före premiär – vernissage heter det inte när det gäller utställningen Fragment av ett yrkesliv inom teatern – har hon hunnit klä upp provdockor med grandiosa plagg Richard Carlsohn bar i Röda nejlikan, med. Där finns Dreyfuss blå uniformsrock, som Patrik Voight burit.

Mindre grandiosa men inte mindre intressanta är pälsliknande kostymer från Det susar i säven. Och indianinspirerade kostymerna till Hiawatha. Dockorna börjar ta slut så hon diskuterar med galleristen Joakim Sander hur hon kan hänga kostymer från taket.

Den grön renässansklänning som förvandlade Liselotte Lindeborg till fru Capulet (Julias mor i Romeo och Julia) har fått ett bröststycke påsytt som Agneta Skarp raskt klipper bort. Tillägget har gjorts när teatern använt kostymen i en senare uppsättning, eller lånat ut den. När man kommer så här nära dräkterna kan man fascineras av både hantverket och tygerna. De trick man tagit till genom århundradena för att ge det rätta modeuttrycket, som valkar runt höfterna och fluffiga underkjolar, används än idag.

– Men allt som var då fungerar inte nu, det här är teaterkläder, understryker Agneta Skarp.

Tygerna är ofta möbeltyger, stadiga och hållbara, och med mönster som lätt passar in i klassiska pjäser. Det är tacksamt att vara kostymskapare när möbelmodet är så pass traditionellt. Intill kostymerna ska Agnetas skisser sättas upp, för även om Agneta kan sy så har inte det varit hennes uppgift att sy, utan att hitta på hur skådespelarna ska vara klädda. Teaterns syateljé har gjort resten, i nära samarbete med designern.

Ett hopp framåt i tiden är Selma Lagerlöfs diskret mönstrade dräkt från Bildmakarna. Lite skrynklig i ärmarna, Agneta Skarp prövar med duschflaskan.

– Jag tar med strykjärnet hit i morgon. Jag kommer att jobba med att få upp utställningen hela nästa vecka också.

I ett hörn i konsthallen står två stora rullar med svart tyg som ska täcka hela väggen. Där ska scenografimodellerna sättas upp. Det räcker nämligen inte med skisser utan scenografen tillverkar ett dockhus med golv och fondvägg som teaterns verkstad får utgå ifrån, med kompletterande skisser och samtal som stöd.

– Anders Mattsson ville ha 15 meter vägg till sina teaterfotografier, så han får ta den där väggen, säger Agneta Skarp och pekar. Sen fyller jag resten.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

NP33 / GALLERI SANDER Norrköping

14 maj – 29 september 2013
Premiär 14 maj kl 16–20
Fragment av ett yrkesliv inom teatern – scenmodeller, kostymskisser, kostym, foto
Agneta Skarp – scenograf
Anders Mattsson – foto

LÄNKAR
Anders Mattsson hemsida
NP33 hemsida
Östgötateatern hemsida
Handkopierat av Anders Mattsson på NP33 reportage Kultursidan.nu 22/10 2012

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL – KLICKA HÄR