Lidelse. Kristofer Tengström gestaltar mörka avgrunder i monologen Olya.

Både hennes frånvaro och närvaro plågar

”Törst!”

Ögonen är mörka. Det långa håret stripigt. Ansiktsdragen knappt urskiljbara i det svaga blå sidljuset. Han törstar medan soldaterna dricker och spelar dobbel.

Utgångspunkten är alltså den korsfästes, Jesus, och hans törst är den osläckbara törst som bor granne med dödens ångest. Från denna upphöjda position finns bara en väg: nedåt. För denne mans törst är outsläcklig.

Paltorna han bär, rock, byxor, muddar som gömmer händerna men lämnar fingrarna nakna, är tecknade med jordiska färger. Rösten viskar hest om plågorna som hemsöker honom, kan en detalj studeras mer närgånget än in i ”varje enskild nervtråd”? Men där han som hängde på korset dog tvingas den trashank publiken ser vara ”Vaken. För alltid vaken i en värld utan slut.”

Kristofer Tengström gestaltar ett avgrundsmörker i monologen Olya som spelas vid två tillfällen under Norrköpings teaterfestival. Det är en litet projekt inom Kvartersteatern som Frida Nyström regisserat vid sidan om sitt ordinarie arbete – ”för att det är kul när folk vill göra något”. Den stämningsfulla föreställningen tangerar något mellan femton och tjugo minuter men i den ryms en hel helvetesvandring.

Den olycklige talar om såväl djävulen som en kvinna och man förstår snart att hon bär kinesiska drag, det är hon som är Olya. Den kvinna som plågar honom, oavsett om hon är närvarande eller frånvarande.”Den hemliga besvärjelsen för hennes slaveri”, väser han.

Texten är mystisk-poetisk, när satserna inte är helt lättbegripliga öppnar de för den enskildes tolkningar. För mig framstår han som en – kanske sedan lång tid – förvirrad person som upplevt en stark passion, lämnats sårad och inte lyckats läka. Men det är mer gåtfullt än så – han talar om ”bilder bortom alla gränser” och ”syntetisk”.

Föreställningen är oerhört suggestiv, några få ljusväxlingar, och så småningom musik som ledsagar monologen till slutet. ”Livet är våndor och dårskap. Döden är inte en väg ur det.”

– Det är samma karaktär som jag gjorde i Nevermore i höstas, dödgrävaren, berättar Kristofer Tengström efter föreställningen. Jag tänkte redan då att den karaktären skulle kunna framföra dikten.

Monologen Olya bygger alltså på dikten Morphia ur romanen Diary of a drug fiend av brittiske ockultisten och magikern Aleister Crowley. Kristofer Tengström fann en svensk översättning, som han dramatiserat. Han förklarar gärna hur han tänkt sig att hans rollfigur dödgrävaren, en försumlig sådan, håller ett försvarstal för att få behålla sitt arbete. Det är den beroendeframkallande drogen, morfinet, som blivit näst intill personifierat till en kvinna med ”kinesiska kinder”.

– Det här är den tredje eller fjärde monologen jag gör, det passar mina arbetstiden eftersom jag jobbar så mycket, förklarar Kristofer Tengström som uppskattar att han kan styra själv över det konstnärliga och själv tar fram de texter han vill framföra.

Efter de två föreställningarna på teaterfestivalen vill han arbeta vidare med uppsättningen. Kristofer funderar på att komplettera med dans.

Redan nu – han dansar inte direkt – är dödgrävarens kroppsrörelser koreograferade till musiken, ihopklippt från Marilyn Mansons Diary of a drug fiend. Alistair Crowley har många efterföljare.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

TEATER BRÅDDGATAN 34, Kulturkammaren Norrköping

Under Norrköpings Teaterfestival 2013
5 och 9 maj kl 19
Olya
efter en dikt av Aleister Crowley
Översättning: Carl Forsberg
Musik: Marilyn Manson
Regi: Frida Nyström
Dramaturgi och medverkan: Kristofer Tengström

LÄNKAR
Teater Bråddgatan 34 hemsida
Kvartersteatern hemsida
Norrköpings teaterfestival hemsida
Aleister Crowley wiki
Bättre med en stor Teaterfestival i Norrköping reportage Kultursidan.nu 15/4 2013

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633434152331″]